Kära Tänk om jag tar av mig den?!

För det första, gumman, så gillar jag hur du skrev att du kanske borde fråga dig själv den här frågan först. Ibland är det riktigt svårt att fråga oss själva de här frågorna för djupt inne i oss vet vi svaren, eller hur? Men vet du vad? Faktumet att du insåg att svaret i slutändan kommer att i själva verket komma från dig själv… tja, det är faktiskt ett riktigt bra tecken, Ma’shallah.

Och förstås faktumet att du VILL bära hijab… det är jättebra!

Men jag kan förstås förstå att du hör den där pyttelilla rösten. Jag minns den där rösten. Och trots att den är riktigt liten så är den ändå ganska högljudd, eller hur? ”Tänk om? Tänk om jag tar av med den? Tänk om jag ser ful ut i den? Tänk om…” Ja, Lilla Fröken Störig (dvs. den rösten!) är ganska högljudd!

Men vet du vad? Känner du till talessättet:

“Det enda vi har att vara rädda för är rädslan själv”


Vet du vad det innebär? Det innebär att vi inte har något att vara rädda för förutom rädslan för något. Vet du varför? För ’rädsla’ hindrar oss från att göra något, från att utvecklas, från att göra framsteg, från att gå från en plats eller stadie till en annan.

Rädsla paralyserar oss.


Vi kommer aldrig att veta exakt vad som händer i framtiden – om vi är rädda för vad vi kommer att göra härnäst, så kommer vi aldrig att göra någonting! Tänk på saken. Säger du någonsin att ”Jag kommer inte att be maghrib för jag kanske inte kommer känna för att be nästa månad” Eller: Jag ska inte fasta under Ramadan för jag kanske blir törstig om några år och bryter min fasta?

Jag tvivlar starkt på det!

Här är ett annat exempel: Låt oss säga att jag sa till dig att för att komma till tredje ring i gymnasiet och kunna ta studenten, så måste du först bli klar med första klass, andra klass, tredje, fjärde, femte, sjätte, sjunde, åttonde, nionde, första ring, andra ring, och först då kan du börja tredje ring. Skulle du då säga till mig, men jag är rädd att jag börjar skolan och sedan i femte klass eller åttonde klass så kanske jag kommer att vilja hoppa av, så jag tänker inte gå till skolan från första början?

Skulle det verkligen vara logiskt? Nej! Jag är säker på att du skulle säga till mig typ att, “Men om jag inte går till skolan så kommer jag inte ha ett framgångsrikt liv”. Även om du någonsin skulle känna för att hoppa av skolan på grund av alla prov, läxor, irriterande personer på skolan och drama, så skulle du ändå inte göra det, eller hur? För du förstår vikten av din utbildning i resten av ditt liv.

Vad sägs då om vikten av att följa Allahs bud i ditt liv? I livet efter detta?
(Snälla tro bara inte att jag säger att hijab är det enda som vi muslimer gör)

Du måste inse att den här rädslan som du har troligast kommer från Shaytan. Han försöker komma åt dig genom dina pyttesmå oroliga tankar. Vet du varför? För att Shaytan inte vill att du ska lyssna på Allah, precis som han inte gjorde. Han vill inte att du ska göra det Allah har beordrat, men han vet att du inte skulle lyssna på honom om han sa till dig rakt ut att ”Ta inte på dig hijab”, så istället använder han sig av en annorlunda taktik. Han viskar till dig, ”nej, nej, om du tar på dig den, så kommer du att ta av dig den, du kommer att vara ful. Du kommer…”

Så vet du vad du måste göra? Du ska inte lyssna på honom. Du ber Allah om hjälp, vägledning och skydd från hans viskningar. Du ber Allah att hålla dig stark och stadig när du har på dig den. Varje gång du ber och du säger i surat Al-Fatiha "Led oss på den raka vägen" (Ihdinasirat al mustaqeem), säg det som att du verkligen menar det! Och när du säger Ameen, var uppriktig. Allah kommer aldrig att svika dig om du är uppriktig och verkligen vill ha Hans vägledning.

Utöver det så behöver du rikta den här rädslan som du har i en ny riktning. Det som jag skrev i början av mitt svar – att vi inte har något att vara rädda för – är inte precis rätt.

Vi borde ha rädsla, men det borde vara rädsla för… Allah. Och att göra Allah missnöjd. Det är den rädslan som borde styra din riktning i livet, och inte rädslan för utifall att något kommer hända eller inte hända i framtiden. Ja, Allah är den Mest Barmhärtige, men om att reflektera över Allahs Barmhärtighet inte får dig att bli en bättre tjänare, så reflektera isåfall över Hans Makt och Hans förmåga att totalt byta ut oss alla mot tjänare som är bättre på att dyrka Honom, som sätter Honom före sig själva. Reflektera på riktigt över vart Han är just nu i ditt liv… vad för plats har Han?


Och fråga dig själv – vem skapade dig vacker? Skapade du dig själv? Var det inte Allah som skapade dig vacker? Har han då inte rätten att bestämma vem du ska visa din skönhet till? (vilket i slutändan är för vårt eget bästa!)

Men viktigare än så är frågan – tar att bära slöja bort ens skönhet?

Hur kan att följa vad Allah har påbjudit för dig minska din skönhet? Det ändrar faktiskt inte din skönhet, utan det skyddar den bara. Tänk på det på det här sättet – gör musslan pärlan ful? Tar det ifrån pärlans skönhet? Eller gör det den ännu mer värdefull?

Hijab är precis som det där musslan. Den tar inte bort din skönhet. Du är fortfarande den du är, fortfarande dig själv – fortfarande vacker – fortfarande en skatt! Du är fortfarande samma fina person som du är!

Du är bara –förhoppningsvis- med medveten om Allahs närvaro i ditt liv. Sanningen är att hijab hjälper dig att hålla dig själv i styr. Du skrev själv att du kanske vill visa upp/framhäva ditt hår. Att vara "skrytsam" är en väldigt stor sak i islam, eller hur? Att ha på sig hijab påminner dig om att du inte skapat dig själv. Du är inte din egen Herre. Det påminner dig om ”Allahu Akbar”. Gud är Större.

Dessutom kommer du ju inte precis alltid, 24 timmar om dygnet, att ha på dig hijab! ;)


Så vad gör du nu?

Jag vill att du verkligen går och köpa några slöjor! Börja ta några handlingar i riktning mot det hela och kolla hur du känner dig. Berätta för dina vänner att du vill bära det och fixa en hijab-fest. Om inget annat så kommer det också att göra så att du tänker om angående att ’ta av den’ eftersom du har berättat för alla om det redan, hehe.

Personligen känner jag att det också kan hjälpa att man skriver ner det. Skriv ’Jag ska bära hijab’. Skriv det några gånger. Titta på de orden och tro på de orden. För jag tror på dig, och du borde tro på dig själv med.

Om du redan känt att du vill börja observera Hijab så har du erövrat det största berget redan. Nu är du alldeles nära toppen. Och du vet att du kan ta det sista steget men rädslan för att misslyckas oroar dig. Men du har kommit så långt, syster. Jag är säker på att du kan hitta modet till att ta det där sista steget. Var inte rädd för vad framtiden har i sitt sköte, för för att vara ärlig så kan vad som helst hända, och vi vet inte. Du behöver bara hålla fast vid det faktum att Allah är alltid, alltid, alltid med dig.

Det verkligen viktiga är dock att inte oroa sig över vad som kan eller kanske inte händer imorgon och att ta en dag i taget. Det kanske är svårare vissa dagar än andra men den här kampen gör dig bara starkare. Och att Allah helt enkelt testar dig gumman.

Var tålamodig och sluta inte upp med att försöka kämpa mot de här rädslorna…

Minns att Allah är närmare dig än din halspulsåder, alltså ådrorna i din nacke, så pass nära! Med Allah alltid med dig, så kan du ta det där sista steget. Säg bara "Bismillah" - I Allahs namn... på samma sätt som profeten Nuh (frid vare med honom) sade:

Nå, syster, jag tror verkligen att du klarar av det här! Jag lovar dig att det kommer att bli till en del av dig, om du ger det hela en chans.


Slutligen, gå gärna med (eller bara läs om du vill) här: www.igotitcovered.org, du kommer hitta en massa inspiration där inshaAllah.

 

 

(tillsammans med signaturen TheSisterWhoSmiles)

 

Källa: http://karalillastorasyster.blogg.se